Bandmask

Det finns tre sorters bandmask som kan infektera häst. Den vanligaste är Anoplocephala perfoliata som finns hos mer än hälften av de svenska hästarna. Den finns oftare hos hästar som går på permanenta betesmarker. Antalet maskar är inte knutet till hästens ålder, hästar verkar alltså inte bilda någon form av immunitet.

Den 2-8 cm  långa masken har fyra stycken sugskålar i huvudet. Med dessa suger sig masken fast i buntar vid övergången från tunntarm till blindtarm. Segment som lossnar från masken innehåller ägg och dessa förs ut med träck. Ett kvalster fungerar som mellanvärd. Kvalstret äter upp äggen och i den utvecklas sedan ägget till larv. Hästen får i sig larven när den betar och blir då infekterad.

Bandmasken sitter fast i tarmväggen framförallt i övergången mellan tunntarmen och blindtarmen. Man tror att den i allmänhet inte ger några problem men den kan i vissa fall ge besvär i form av inflammation, sår och bölder i tarmslemhinnan. Symtom kan i dessa fall vara störda tarmrörelser och kolik.

Bandmaskinfektion påvisas genom att man letar efter bandmaskägg i hästens träck. De i Sverige inregistrerade avmaskningssubstanser som dödar bandmasken är pyrantel i dubbel dos (38 mg/kg kroppsvikt mot den normala dosen 19 mg/kg kroppsvikt) och prazikvantel.